Vinterallad bortom sallat: odla fältsallad, mizuna, rucola och Claytonia nu

De flesta odlare som vill ha sallad i januari tar fram en härdig sallat, täcker den och hoppas på det bästa. Det fungerar, men det är det svåraste sättet. De blad som faktiskt klarar en brittisk eller holländsk vinter utan att klaga tillhör en spridd grupp arter som knappt har något gemensamt – förutom förmågan att hålla sig gröna vid temperaturer som slår ut en sallat: vårsallat, claytonia, bärkarse, vild rucola och de orientaliska kålväxterna. Så en rad av varje under de närmaste två veckorna, och du skördar sallad från november till mars. Det bästa sättet att tänka på dem är som en portfölj — var och en misslyckas på sitt eget sätt, så odlar du fem av dem förlorar du aldrig hela skörden på en gång.

• Så senast Orientaliska kålväxter i mitten av september · vårsallat & claytonia till början av oktober
• Var Direktså i band 10 cm breda, 1 cm djupa · behöver inte gallras hårt
• Härdighet Vårsallat och claytonia klarar −15 °C oskyddat · kålväxter klarar ungefär −8 °C
• Skörda Från 6–8 veckor · 3–4 skördar per sådd, alltid ovanför roten

Varför inte bara odla mer sallat?

Du bör odla sallat också — vår guide om vintersallat täcker sorter och timing i detalj, och inget annat ger dig den söta, fylliga basen i en salladsskål. Men Lactuca sativa är en medelhavsannuell som vi har övertygat att övervintra, och det märks: den vill ha skydd vid hård frost, den ruttnar i hjärtat under en blöt december, och ett snittyta under ungefär 5 °C läker inte.

Arterna i den här artikeln är annorlunda. Vårsallat och claytonia är köldklimatväxter som ser en brittisk vinter som sin normala odlingssäsong, och de orientaliska kålväxterna kommer från en del av världen där hösten är det viktigaste skördefönstret snarare än en eftertanke. De växer snabbare än sallat, överlever kallare temperaturer, och — det ingen nämner — flera av dem smakar märkbart bättre efter en frost.

De fyra grupperna, och hur var och en misslyckas

Vårsallat (Valerianella locusta), även såld som lammesallat eller mâche, är den härdigaste salladen i trädgården och den mildaste i smaken. Det är också den med ett genuint särdrag: vårsallatsfrön gror dåligt vid jortemperaturer över ungefär 20 °C, vilket är precis varför det är en septemberskörd och inte en augustiskörd. Dess svaghet är hastigheten — den är långsam och rosetterna är små, så så tre gånger så mycket som du tror att du behöver. Hitta den under artnamnet Valerianella locusta.

Claytonia (Claytonia perfoliata), vinterportlak eller minerlettuce, producerar saftiga, runda blad på en stjälk som skjuter upp genom mitten av bladet. Den är exceptionellt härdig, mild och krispig, och är det enda vinterbladet som tillförlitligt återväxer efter en januariskörden. Dess svaghet är entusiasmen: den självfröar sig så frikostigt att en enda sådd tenderar att bli permanent. Se claytonia eller vinterportlak.

Rucola delas in i två arter som beter sig helt olika. Ettårig salladsrucola (Eruca sativa) är snabb och mild men går i blom vid minsta varma period. Vild eller flerårig rucola (Diplotaxis tenuifolia) är långsammare, betydligt hetare, mycket härdigare och skördar i två eller tre år från en enda sådd. För vinter, välj den vilda; hela sortimentet finns i rucolakollektionen. Båda är mål för jordloppor under en varm höst.

Orientaliska kålväxter — mizuna, tatsoi, pak choi, kinakål och senapsgrönsakerna — är de generösa: snabba, storbladsiga och produktiva, och de fyller skålen medan de andra fortfarande är små. Bläddra bland dem i asiatiska grönsaker, efter art under Brassica rapa och Brassica juncea, eller individuellt som mizuna, tatsoi, pak choi och kinakål. Deras svaghet är kalendern i båda ändar: sås de för tidigt avlövas de av jordloppor, och i februari går de i blom före allt annat. Guiden om att odla senapsgrönor täcker den gruppen i sin helhet.

En till värd att lägga till: bärkarse (Barbarea verna) har den peppriga smaken av vattenkrasse utan att behöva rinnande vatten, tolererar fukt och halvskugga, och är härdig nog att lämnas utan tillsyn hela vintern. Det är ett litet sortiment — se bärkarse och det bredare krasse-sortimentet.

Så här sår du vinterblad

1. Så i band, inte rader Ett band 10 cm brett och 1 cm djupt, med frön spridda tätt längs det. Du odlar en gröda för att skörda, inte enskilda plantor att driva upp — så gallra bara tillräckligt för att förhindra att plantorna filtar ihop sig.
2. Kyl såraden för vårsallat Om början av september fortfarande är varm, vattna den öppna såraden med kallt vatten och så på kvällen. Vårsallat gror helt enkelt inte i varm jord — samma termoinhibition som beskrivs i vår spenatguide.
3. Täck kålväxterna med fiberduk från dag ett Jordloppor är fortfarande aktiva in i tidig höst och skottskadade plantor hinner aldrig ifatt. Insektsnät över bandet tills bladen är 5 cm — se trädgårdssjukdomar och skadedjur.
4. Gödsla inte Kväve på hösten ger mjuka, vattniga blad som kollapsar vid den första frosten och ruttnar undertill. Ogödslade plantor växer långsammare men överlever mycket bättre.
5. Täck från slutet av oktober, och ventilera En klocka eller fiberduk håller bladen rena och plockbara snarare än att tillföra nämnvärd värme. Öppna den alla dagar med temperaturer över noll — se klockor, fiberduk och kallbänkar.

Två sådatumar, inte ett

Uppdelningen spelar roll eftersom de två grupperna täcker var sin halva av vintern. Kålväxterna bär dig från november till jul; de härdiga sorterna tar vid från januari, när kålväxterna är avskördade och ljuset är som sämst. Lägg till lite bitterhet för balans med cikoria, radicchio eller endiv, en rad vinterespenat, och — för en helt annan typ av försäkring — en bricka med microgreens inomhus, som är redo på tio dagar oavsett vad vädret gör.

Skörda: här förlorar de flesta sin andra skörd

Skär-och-kom-igen är inte en beskrivning av växten, utan av en teknik. Ta en handfull blad, håll ihop dem och klipp rakt över med en sax 2,5 till 4 cm ovanför marken — ovanför tillväxtpunkten, som sitter i mitten av rosetten. Klipper du lägre tar du med kronan och det bandet är slut; klipper du högre lämnar du grova stubbar som ruttnar. Gjort på rätt sätt ger de flesta vinterblad tre eller fyra skördar från en enda sådd, med claytonia och mizuna som de flitigaste.

Tidpunkten spelar lika stor roll som höjden. Skörda på morgonen, en dag med plusgrader, och aldrig när bladen är frusna — ett fruset blad är fullt av iskristaller och blir till gröt i skålen. Och töm inte en planta helt i december: bladen är det enda sättet den kan bygga upp sin energi vid den tidpunkten på året.

Belöningen för kylan är smaken. Kålväxter reagerar på frost genom att omvandla lagrat stärkelse till lösliga sockerarter som ett naturligt frostskydd, så mizuna och tatsoi i januari är märkbart sötare och mildare än samma blad i september. Rucola går åt andra hållet — kyla och stress höjer senapsoljeinnehållet, så vinterrucola är den hetaste rucola du någonsin kommer att äta. Ingendera är ett fel; båda är värda att planera en salladsymål kring.

Vanliga misstag med vintersallad

• Att så vårsallat i varm jord — en augustisådd i en het rabatt gror helt enkelt inte. Vänta tills jordens temperatur sjunker under 20 °C, eller så på kvällen i en vattnad såraden.
• Att behandla kålväxterna som hela grödan — de ger bäst avkastning i november och är borta i februari. De härdiga bladen är vad som bär dig genom den andra halvan.
• Att skära in i kronan — den enda anledningen till att folk får en skörd istället för fyra.
• Att gödsla för storlek — mjuka kväverik blad är de första att frysa och de första att ruttna.
• Att försegla klockan — stilla, fuktig luft vid 4 °C är precis vad gråmögel trivs i. Ventilera när det är plusgrader, och se rotdödare och mögel.
• Att glömma sniglar — de är aktiva hela vintern under ett täcke och föredrar claytonia framför nästan allt annat.

Vanliga frågor

Är det för sent att så vinterblad i slutet av september?
Nästan inte, men listan krymper. Vårsallat, claytonia och bärkarse kan sås till den första veckan i oktober och skördar ändå, om än lite senare; de orientaliska kålväxterna bör verkligen vara i marken i mitten av september för att hinna bygga upp tillräckligt med blad innan tillväxten stannar. Efter början av oktober, så i en kallbänk, ett växthus eller en djup upphöjd odlingsbädd under tak snarare än i öppen jord.

Kan jag odla vinterblad i krukor?
Ja, och det är ofta bättre. En bred, grund behållare mot en ljus vägg dränerar bra, värms snabbt och håller sniglar på viss distans. Använd färsk kompostjord och en behållare med minst 20 cm djup — vår guide om krukodling täcker detaljerna.

Behöver vinterblad full sol?
De behöver den ljusaste platsen du har i december, vilket inte är samma sak. Bärkarse och claytonia är de skuggtåligaste i gruppen och ger skörd på en norrvända rabatt; kålväxterna vill ha så mycket ljus som möjligt. Vår guide om vad du kan odla i skugga förklarar hur du räknar ut hur många timmar en rabatt faktiskt får.

Varför har mina vinterblad slutat växa i december?
För att under ungefär tio timmars dagsljus stannar tillväxten nästan helt — vilket är anledningen till att sådatumet spelar större roll än vad du gör efteråt. Plantorna dör inte, de håller sig. Tillväxten återupptas i februari och den största enskilda skörden av hela grödan brukar komma i mars, precis när mizunan börjar gå i blom.

En halvtimme med en kratta och fem fröpåsar den här veckan ger dig fem månaders sallad — det är den bästa avkastningen på arbetsinsatsen i hela köksträdgården. Lägg bladen i en rabatt och, medan du ändå har verktygen framme, starta en rad bondböner i nästa — de två jobben är ett perfekt par, eftersom salladen mättar dig hela vintern medan bönorna tyst bygger de rötter som skördar nästa juni. Välj från våra samlingar av sallat, grönkål och mangold vid sidan av bladen ovan, bläddra bland hela grönsaksfrösortimentet, och ha resten av våra odlingsguider till hands för allt som kommer härnäst.